I söndags kändes det som om nåt var på gång. Jag gick ut och när den milda luften slog imot mig pirrade det till lite inom mig. Det var ett litet pirr av glädje och välmående. Jag trodde inte vinden kunde vara så len. Till och med fåglarna kvittrade! Kunde det verkligen vara så? Kunde det verkligen vara så att våren var på väg??? Ett tunt lager av moln täckte solen på förmiddagen men på eftermiddagen lös solen och jaa, det kändes verkligen som vår! Men endå vågade jag inte riktigt hoppas på det. Inte riktigt än men snart, ja kanske snart! 
Idag stod det i tidningen att, om det är mildare några dagar till kan våren vara kommen på lördagen.
Hoppas!

Man kan inte vara hur stark som helst hela tiden. Även om man försöker så går det inte att vara på topp hela tiden. Det har min kropp och mitt jag bevisat flera gånger för mig. Igår var en sån dag... Och jag vill bara säga
Tack mamma!    



///Maja