Hejsan:)
Hade bara lite lust att skriva nu, har ignet speciellt på hjärtat och egentligen har jag inte tid att skriva...
Jag måste plugga franska till imorgon:( Usch!
Aja det är iaf snart sommarlov:)
Skönt de;)
Haha
                         
                                                               

                                                                                                                                                                       ///Maja

Ja så var man hemma igen.
Efter fyra dagar i Göteborg med klassen.
Fan vad kul det va!
Det var verkligen värt allt kämpande.
Utan tvekan!
Och nu är det inte långt kvar till sommarlovet heller.
Skönt.
Jävligt skönt.
Men lite sorgligt också.
Vi har det bra i våran klass.
Lägger väl in lite bilder på Bilddagboken snart.
Kolla in där i så fall.

        ///Maja

Jag minns första gången.
Första stegen,
på första dansen,
på första träningen.

Det var höst.
Jag skulle börja sexan.
På våren hade alla vi femmor från Västanbyn en avslutningshow.
Femmornas avslutningsshow hette den.
Jag var med i många nr där jag bla dansade.
När jag träffa mamma efter showen sa hon glatt och förvånat:
- Vad duktig du var inte visste jag att du va en sådan hejare på att dansa!
Hejare?
På att dansa?
Jag?
- Jasså? Jaha, eller vadå? Trodde du att jag var värsta dålig på att dansa eller?
- Nej men jag visste inte att du var så  bra!
- Men jag var väl inte särskilt bättre en nån annan, alla kan väl dansa?
- Jo men det gäller att ha rytm i kroppen också, rytm, takt & känsla.
- Jaha och det hade jag?
- Ja det tycker jag verkligen!
Jahapp... Det var ju kul... Tänkte jag.

Sen kom annonsen i annonsbladet.
Det var en annons om en nybörjarkurs i showdans från:
Ackes dansskola
Mamma visade mig gensat annonsen
och frågade om jag inte skulle tycka att det var roligt att börja dansa.
Ja men varför inte?
Showdans lät ju skitkul.
- Men jag vågar ju inte börja själv.
- Men fråga nån i klassen då vill inte Matilda börja?

Så jag frågade.
De första jag fråga var inte särskilt intresserade,
men sen när jag kom till skolan och frågade Matilda fick jag äntligen lite entusiasm.
- Ja men jag vill börja dansa vad roligt!
Jaa.
Jag och Matilda skulle börja dansa.
Vad roligt har alla hört det? Vi ska börja dansa?
- Ska ni? Men jag vill också börja dansa!
Utrbrast då en liten Lovisa:)
- Ja men då kan du ju börja med oss.

Och så blev det.
Jag, Matilda & Lovisa börjde att dansa!
I gruppen showdans 10-12 år nybörjare på Ackes dansskola!

Och gud vad det var roligt!
Och jaa jag minns det faktiskt!
Jag minns första gången.
Första stegen,
på första dansen,
på första träningen.
Jag minns det första dansfolket.
Jag minns dej Britta!
Jag la faktiskt märke till dig redan första lektionen!
jag la märke till dig för jag tyckte du var så himla dutkig på att dansa.
Du gjorde alla rörelser så fint.
Och nu!
Jag kan inte förstå hur en människa kan vara så duktig!
Asså hur kan man göra alla röresler i modern så vackra,
när man gör alla rörelser i street så bra?
Och hur kan man dansa latino så bra,
när man är så grymt duktig på disco?
Också?
Jag kom på,
att jag aldrig berättat för dig att jag tycker att du är så grymt bra på att dansa
så därför passar jag på att skriva det nu.
Jag menar vem vet när jag får träffa dig nästa gång?
Jag kanske inte får chansen att säga det till dej!
Så jag hoppas att du läser detta
och förstår att du är sjukt bra på att dansa
för det är du! :D
...Jag minns min första danstränare.
Amalia hetta hon. Mörk, söt och liten.
Jag minns även  första uppvisningen.
Nervkittlade och pirrigt men helt otroligt roligt!
Sen lärade Amalia sluta och Jennie fick bli våran danslärare istället.
Jennie som vi tyckte så mycket om.
Jennie som svimmade av utmattning och inte fick träna oss nå mer.
Så kom Ida.
Ida... Vi tyckte inte om Ida speciellt mycket i början.
Specielt inte Lovisa och Matilda!
Haha, det skulle man inte kunna tro nu.
Ida som jag nu tänkter så höga tankar om.
Ida som jag nu ser upp till så väldigt mycket.
Hon var den som lärde mig dans på riktigt!
Ida Long.

Nu!
När jag snart går ut nian.
Och showen har fått sällskap med:
Modern, disco, street, latino och styrka för dansare.
Om jag på min första dansträning...
skulle se in i framtiden.
Se in och se mig idag som en van dansare springa för fullt föra att hinna med alla danser på uppvisningen. 
Se in och se mig idag som en van dansar som poser framför kamerna i spagat.
Se in och se mig idag som en van dansar dansa på den fina Gävla teater.
Då skulle jag nog tycke att jag var rätt häftig.
Jag skulle nog tänke: Åå är det där verkligen jag?
Och jag kan sitta här och svara på den frågan,
Ja det är jag!
Men snart kan jag inte göra det...
För den här sagan, som inte är någon saga, har inget lyckligt och klassiskt The end. 

För nu är det slut.
Bara så där!
Inget mer.
Aldrig!
Det är slut.
SLUTSLUTSLUTSLUT!!!

I torsdags,
På Magic of Dance
var det sista gången jag dansade tillsammans med min grupp.
I torsdags,
På Magic of Dance 
var det sista gången jag stod på scen tillsammans  med min grupp.
I torsdags
på Magic of Dance
på finalen,
var det svårt för mig att le...
För att jag visste!
Och nu är det över...

Det är svårt att förstå!
Adjö..

                               ///Maja